I går kväll kom jag hem efter ännu en maratondag i Stockholm. Lagom utbränd och energifattig. Möttes av en liten överraskning på köksbordet. Mitt i posthögen låg ett litet plaströr minsann! Och hade jag varit en person som tillnärmelsevis tog hand om min fysik så som jag borde, hade jag säkert kastat mig över röret i vild förväntan. Men nu är min kropp stadd i förfall och mitt sinne skeptiskt, så jag förstod att det var nåt lurt...
I oligopolistiska Skellefteå finns inte så många olika energibolag. Typ ett. Från detta bolag hade jag mottagit en käck liten försändelse som uppenbart spelade på likheter med medikamenter som folk i höstrusk och förkylningstider gärna stoppar i sig. Men inte fanns det några citron- eller svartvinbärssmakande brustabletter i det där röret inte. Nä, upp med locket och ut trillade...
...hela NIO värmepelletsar!! Som självklart fick fröken Larsson med den förvridna och marknadsföringsfientliga hjärnan att fundera... Har alla invånare i norra Västerbotten fått ett sånt här rör - och vad kostar i så fall det? Eller är det bara villaägare som, med hela NIO värmepelletsar och ett fint blått plaströr i handen, förväntas avfärda direktverkande el, berg- eller jordvärme, oljeeldning, flis eller ved till fördel för de där kaninlortarna? Kanske är det bara vi som tidigare varit kunder som fått dessa speciellt anpassade vitamintillskott och som nu förväntas kapa varenda nyinstallerad energikälla och återgå till att skotta pellets eller bära säckar eftersom vi har fått ett så tjusigt litet plaströr i en så fin klar blåfärg - och därtill hela NIO pelletsar!?!
Och någonstans i bakhuvudet får jag en bild av en stackars 90-årig farbror som, boende ute i urskogen och sittande vid köksbordet i väntan på hemtjänsten, glatt och med glappande löständer tuggar i sig ihoppressade sågspånsflisor i förhoppning om att få lite spritt i benen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar