Tidigt i morse kände jag att det var dags. Ungefär 15 års vånda var över. NU skulle jag äntligen ta tag i husets största skamfläck som, olämpligt nog, bestått av farstukvisten/bron - det första folk ser när de kommer på besök. Spröjsen har lossnat från fönstren, nåt fönster är sprucket, flugor i generationer hänger i klasar i söndertrasade spindelnät, bänken är fullbelamrad av skrot som antingen är på väg in eller ut ur huset - för att inte tala om hur mycket skit som samlats I bänken under åren!
Med hammare och kofot gick jag lös på listverket och fick flashbacks från när jag som höggravid nybliven husägare för 17 år sedan stod, utrustad på samma sätt, och spisrensade en hel ladugård som utdömts av hälsovårds- och djurskyddsmyndigheter 20-talet år tidigare. Uppenbarligen var vi mer nitiska på den tiden då vi rev uthus och byggde farstubroar, för det mesta var skråspikat och spikat med fyratums spik. Lagom frustrationsutjämningsövning att bända och slå ut dessa utan att resten av huset följde med.
Förvånansvärt tidigt kvicknade barnen till och medan de åt frukost gav jag mig i kast med att börja skruva upp skivor på väggarna. Och hade inte jag, Freja och hennes kompis Sofie fått annat att tänka på, hade jag nog hunnit klart det mesta på en dag. Men våra hyreshästar ville annat. Plötsligt fick de för sig att ta sig en tur UTANFÖR hagen. När läget var som mest kaotiskt kastade jag mig på cykeln i försök att valla ihop fyra rymlingar och Freja försökte hålla de två kvarvarande i schack, allt medan stackars Sofie försökte laga hagen och stod och höll i den strömförande tråden i väntan på hjälp. Stackarn. Där brände hon nog några extra liv.
Av förklarliga skäl finns det inga bildbevis på våra eskapader. Mitt, Elias' och Isacs betydligt lugnare äventyr är dock förevigat:
Med hjälp av Elias' EPA forslade vi bort allt bråte och köpte nytt virke till det fortsatta bygget. Himla smidigt med en pick up. Jag ska ha en nån gång. Minus de sjumiljonertrehundasjuttiosex Wunderbaum:sen...
Lilla Cobra fick sig också lite aktivering i dag. Grannen kom över med sin fyra månaders valp och de två hade skitroligt ihop.
De två hade roligt MED varandra. När man ser hur Cobra brukar behandla Ya'ax undrar man om det inte är så att hon har roligt ÅT honom...
I morgon gör vi ett försök att dra till stugan, jag och ungarna. Har mutat de två äldsta med möjlighet till lite "sommarjobb". Sen hoppas vi förstås att solen ska lysa lite på oss - och på er, förstås!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar